Korkat värre så fick jag för mig att dra hem en tjej för några dagar sen, hade kul ca 6h, slutade med blåa bollar/illamående i flera timmar, vätskebrist, baksmälla och sjukt lite sömn. Komiskt nästan.
Såhär efter, känns det knappt värt att när det är 28grader varmt i lgh.....

Värst av allt känns beslutet att köra utan skydd, så ska beställa Klamydiatest och kolla upp symtom på övrigt misstänkta så jag kan se tidigt om det skulle vara något....

Efter den där "upplevelsen", kände jag verkligen att jag levde, pga smärtan o allt.
Men det gjorde det vanliga bättre, motsägelsefullt nog (självklart visste jag i förtid...).

Vad försöker jag säga?
> utan kontrast/skillnader/motsatser(smärta obehag ångest osv), så blir till slut det vanliga livet just det.
Och livet i samhället ännu mer laddat av det man först försökte rymma ifrån, dom smälter ofrivilligt ihop..
Detta är speciellt viktigt för dom som är deppade, men gäller även dom som inte anser sig vara deppad ....

Kontrast gör livet fint, eller face the fear? "om det inte vore för det helvete jag gått igenom hade inte paradiset varit som det är"(skrev jag förut någon gång tror jag).