En sensommar för ca 6år sedan, ringer min dåvarande flickvän helt spontant.
"Heeejj, vill du följa med när vi ska rida häst jag och angelica?" (låter som hon gör en gullig blick man inte kan säga nej till).
Problemet var att, jag var ganska skruvad, av olagliga saker ..
Bytte kläder och drog lite bebisnäspray i ögonen och drog en bitchslap på mig själv för att vakna till lite så det inte skulle märkas hurdan jag var.
När dom kommer, ser jag att det är inte dom som kör, utan det är den andras pappa ... kul ! i det tillståndet jag var i så orkade jag inte engagera mig eller göra bra intryck, så jag försökte undvika att påbörja ett samtal ... ångesten var konstant och jag tänkte "vad har jag gett mig in på", men det gick hyfsat..
När vi kommer fram till den lilla hagen så tar dom ut sina hästar och rider lite .. där står jag och kollar på i ungefär en halvtimme, pillar på min p800 sony ericsson.

Hennes vän begav sig hemåt, sedan fick jag förslaget att provrida.
Jag som har aldrig har ridit, och dessutom är stenad (men det visste ju inte hon).
Hon lurar mig genom att säga att han är snäll, det kommer gå bra och att jag inte behöver vara orolig.

Sen när jag hade gett efter, sitter där på hästryggen och ska rida en häst för första gången och dessutom är otroligt pårökt, DÅ först säger hon -han kan vara "lite" oreglerig (jag ser grindarna är öppna på hagen, paranoian steg).
Inga fler instruktioner blev av för hästen började skutta iväg!
Försöker anpassa mig så gott det går och känner att det inte var så farligt ändå när jag hade fått in balansen efter ca 15sek.
Försökte komma ihåg vad jag sett, andra som har ridit i film, information från discovery m.m... om hur jag ska göra för att få hästen dit jag vill..
Men rätt som det är ... stegrar? han så jag nästan faller bakåt, vilket gör kortslutning i hjärnan på mig, och! den börjar skena i rekordfart.. GAAH!!
Greppet var kramphårt, pungkrossen var ... något jag tänkte först på efter, det var inte många tankar förutom att överleva, men tänkte tvärt "fuck om han springer ut" "hur får jag stop på han".
Jag fick aldrig stop på han, men han saktade ner själv efter en stund och som tur var så smet han inte ut genom öppna grinden ut på bilvägen!
Chockad, blank i ögonen av både situationen och det som var före, försökte jag behålla min manlighet genom att hålla masken och inte visa hur mycket knäck jag hade skitit, eller hur ont jag egentligen hade mellan benen.
Hon försöker hålla sig för skratt men det gick inte så värst bra :) Jag kliver ner från hästen och har redan bestämt mig att för resten av mitt liv, så blir det nog inga fler ridningar, det är bättre mest hästar under huv för min del.

Nu såhär i efterhand, skrattar jag nästan högt när jag bara tänker på mig själv där på sadeln, det var trots all panik och osäkerhet .. ungefär som att hoppa i ett bigjump utan att veta vad som är bakom.